🇺🇸 Read the interview in English here
Han vann inte de stora titlarna i år – han hade inte ens möjligheten. Men Nikko Locastro stal ändå flest rubriker och kommentarskilometer i sociala medier. Alla vet varför och man får tycka vad man vill om Nikkos straff var för hårt eller för snällt – intressant som få är han!
Och han verkar också ha både humor och självinsikt. För snart ska han lansera den kanske roligaste merch nån har har kommit på – ett Nikko Locastro-tidtagarur.
Det kan i och för sig ha sin förklaring. Nikko Locastro brinner verkligen för sin discgolf och när vi efter några om och men får en pratstund med honom är han ute och tränar på sin polares privata bana i South Carolina, i närheten av Rock Hill där USDGC spelas under intervjuns gång. Han är där för att supporta flickvännen Kat Merch. Men under intervjun avslöjar han att han hellre spelar än att stå bredvid som åskådare. Han har också en hel del att säga om Sverige.
Du spenderade ju mycket tid i Sverige denna sommar. Varför då?
– Jag har många vänner i Sverige och efter European Open behövde jag hitta balans i mitt liv. Jag behövde vara på en komfortabel plats och fokusera på min mentala hälsa i några veckor. Så jag höll mig i Sverige i två–tre veckor och åkte sedan till Finland i en vecka innan jag flög tillbaka till St. Louis där jag spenderat den mesta av tiden.
Vad är din relation till Sverige och hur ser du på svensk discgolf?
– Jag ser potential och tillväxt med många duktiga ungdomar som är ute och spelar. Sedan njuter jag av miljön. Jag kan se mig skaffa ett hus I Sverige i framtiden. Det bor bra människor där. Jag ser fram emot att få åka tillbaka och hålla clinics.
Det finns en fråga som känns mer given än alla andra, hur mår du idag?
– Jag har haft mycket tid att reflektera och och jag har vuxit positivt. Efter en svår tid kommer ljusare tider. Det har inte varit enkelt att läka och acceptera att jag gjorde ett misstag. Jag vill att folk ska se mig i positivt ljus, vilket en del av mig vill förändra. Jag känner att jag är starkare än någonsin.
Apropå folks bild av dig, har det varit svårt att hantera alla negativa reaktioner på internet?
– Ärligt talat har jag försökt att ignorera det och förbli optimistisk. Det finns ingen mening med att blicka bakåt för mycket. Jag lägger hellre min tid på att blicka framåt på mina framtida projekt. Men det har varit tufft. Många spenderar alldeles för mycket tid vid datorn för att skriva saker i stället för att gå ut och spela discgolf. Till och med efter corona känns det som att de sitter hemma framför datorn istället för att jobba eller spela discgolf.
– Vänner, familj och supportrar är de jag fokuserat min energi på och hämtat inspiration ifrån att nyttja i sporten.
Vad har du för mål och ambitioner inför kommande säsong?
– Jag kommer fokusera på min fysiska och mentala hälsa. Jag vill må bra ute på banan och bli bättre än någonsin. Eftersom jag inte kunnat tävla vill jag verkligen vinna en major nästa säsong. Jag kommer vara mer förberedd än någonsin och det skulle betyda mer än tidigare år. Det har varit jobbigt att gå vid sidan som åskådare. Jag vill ta igen förlorad tid.
– Det har varit jobbiga veckor nu när några av mina favorittävlingar spelats, som Maple Hill bland annat. Men med rätt attityd kan jag nå de målen som jag satt upp för mig själv. Då kanske folk kommer ihåg mig för mina bästa sidor.
Slutligen vill Nikko även rikta ett shout out till sina svenska vänner Michael Bui, som hjälpte honom att boka in clinics i Sverige i våras, och Ellion & Veronika Luxemburg som hjälpte honom tiden efter European Open.
Vi tackar Nikko för pratstunden och låter honom fokusera på banan, discarna och kasten igen. Han var klädsamt tyst om sitt nya tidtagarur, men håll utkik på Nikkolocastro.com. Sajten ska snart relanserar och vem vet vad som händer där …
Tre snabba frågor till Nikko Locastro
När och hur startade du med discgolf? – Jag började som barn. När jag var 14 började jag turnera och innan jag blev 16 år bestämde jag mig för att bli världens bästa spelare. Jag satte då upp målet att vinna VM. Det är viktigt att sätta upp mål för sig själv oavsett vad man gör.
Favoritbana? – Jag måste säga tre. Eagles Crossing, Missouri, den svåraste banan i landet. Min farbror designade den. Maple Hill, Maine, som ansvariga lagt ner massor med energi på. Smugglers Notch, Vermont. Två banor på samma anläggning i en vacker del av landet. Det är väldigt vackert.
I Sverige pratar jag högt om Lundbyparken och ägaren fortsätter att arbeta hårdare och hårdare för att skapa en discgolfdestination.
Bästa discgolfminne? – Jag har haft så många legendariska tillfällen ute på discgolfbanan. Otroliga ace, albatrosses. En gång ace:ade jag på sista hålet och vann särspelet. Det sista är nog det häftigaste ögonblicket, vi tar det.
